Vad är en synkroniseringslicens?

Varför två licenser istället för en?

En låt omfattas av två separata upphovsrättigheter: kompositionen, det vill säga melodin och texten, och masterinspelningen, det vill säga just den inspelade versionen av kompositionen. Att använda en låt i en video innebär att synkronisera båda dessa lager, så du behöver tillstånd från den som kontrollerar kompositionen – vanligtvis ett musikförlag – och separat från den som kontrollerar inspelningen – vanligtvis ett skivbolag eller artisten själv vid oberoende utgivningar.

Om du bara ordnar rättigheterna för ena sidan bryter du ändå mot den andra. Detta är det absolut vanligaste misstaget när det gäller licensiering inom oberoende film och innehållsproduktion, där en upphovsman får ”tillstånd” från artisten att använda dennes låt utan att inse att även förlagsrätten – som ofta kontrolleras av en annan låtskrivare eller ett annat förlag – måste godkännas.

Vad licensen faktiskt anger

I en synkroniseringslicens anges giltighetstiden, det vill säga hur länge användningen är tillåten, giltighetsområdet, det vill säga var den får visas, mediet, det vill säga om den omfattar sändning, streaming, biografvisning eller alla dessa, samt om användningen är exklusiv eller icke-exklusiv. Avgifterna varierar beroende på alla dessa faktorer: en världsomspännande, exklusiv och evig licens för alla medier för en nationell reklamfilm kostar betydligt mer än en icke-exklusiv licens för en kortfilm som endast gäller under ett år och endast för visning på en filmfestival.

Det dokument som slutför affären

Själva synklicensavtalet – som ibland av praktiska skäl slås samman med en separat huvudlicens i ett enda avtal – är det dokument som faktiskt ger tillstånd till användningen. Det bör ange den exakta scenen, den exakta klippningen eller versionen om materialet har klippts ned, samt den exakta omfattningen av användningen. Ett muntligt eller via e-post skickat godkännande utan ett undertecknat licensavtal utsätter båda parter för risker om det senare uppstår en tvist om användningsomfånget eller betalningen.

Biblioteksmusik och ramavtal som alternativ

Många produktioner undviker problemet med dubbla tillstånd helt och hållet genom att använda arkivmusik eller musik från musikbibliotek, där ett enda företag kontrollerar både kompositionen och masterinspelningen och utfärdar en samlad licens. Streamingplattformar och tv-bolag har ibland ramlicenser med uppföranderättsorganisationer som automatiskt täcker vissa användningsområden, men synkroniseringsrättigheterna för en specifik placering förhandlas nästan alltid fram separat från dessa ramlicenser för uppförande.